Rakryggade och starka

Morgonen gryr, jag gör min sista intervall på löppasset när dagens första sms plingar till. När klockan signalerar vila tittar jag ned i mobilen och ser att han önskar bli hämtad. Han behöver hjälp med bil och släp. Lägenheten ska sägas upp och interiörer flyttas. Livet som värnpliktig övergår nu till en anställning och placeringen blir, Boden.

Sista timmarna innan resan norrut går det upp för mig att jag inte vet när vi ses nästa gång. Permisarna är slut liksom de kostnadsfria hemresorna han haft förmånen att nyttja. Innan vi åker till tåget sitter vi samlade. Skrattar lite åt myggor och kylig vinter. Lovar hjälp med flyttlass. Skickar med honom en dator. Påminner om solglasögonen i lådan.

I bilen till tåget gör vi det vi alltid gör han och jag. Lyssnar på en låt. Pratar om den, bandet, konserten eller bra högtalarljud. När vi kör upp mot resecentrum passerar vi en blivande kollega. Han vevar ned rutan och kallar henne vid efternamn. Hon bär sin militärryggsäck. En likadan som han lyfter ur bagaget efter vi stannat. Han ger mig en hastig kram och ett ”jag älskar dig”.

När de går iväg hör jag honom säga: ”Ja, vi började tömma lägenheten idag…”. Hennes svar hörde jag aldrig. Tidigt i höstas stod de båda på perrongen med osäker blick. Ovetandes om vad som väntade. Men idag såg jag två unga människor, rakryggade och starka, gå mot sin framtid. Som anställda inom det svenska försvaret.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s