Några minuters glädje

Vårsolens strålar värmer. Glaset med sött står på bordet inom räckhåll för en söndagsloj hand som nonchalant sträcker sig efter glaset, då och då. Ögonen är slutna och doften i luften talar om att jorden nu tinar upp efter en vinterstill kyla.

På avstånd hör jag ett bi. Stackars lilla. Den kommer uppleva bakslag. Den surrar runt och letar blomster som än inte slagit ut. Den sätter sig på glaskanten. Jag sneglar på dess yrvakna steg. Snart kommer han trilla i, tänker jag. Om det nu är en han… Han vandrar runt på glaset och jag sluter ögonen igen. Är tillbaka i barndomen. I Bottna. Hos mormor och morfar. Där livet var enkelt och jag fick vara barn. Där jag barfota gick ut i landet och ryckte upp en morot. Där jag badade bland alger. Där korna bakom huset råmande stack in huvudet över staketet för att ta en kik på oss. Där jag vaknade av ett surrande bi.

Jag vaknar ur dagdrömmen och tystnaden vittnar om en halkolycka. Jag vrider på huvudet och ser biet trampar vatten. Att de aldrig lär sig. Jag hämtar en sked och lyfter upp honom och lägger honom på gräset. Han kanske får några minuters glädje till. Och det är ju fint att kunna ge någon. Även om det bara är ett bi.

denise-johnson-463937-unsplash

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s