Mot målet

Drivkraften att lyckas har funnits sen jag var liten. Min barndom var fattig. Vi var fem barn i familjen och min mamma och man lyckades inget vidare med sina karriärer. Jag såg hur de led av att inte kunna ge oss det de ville och jag kände med dem. Samtidigt kunde jag aldrig riktigt förstå varför de valde den vägen. Visst stötte de på bekymmer på vägen, snubblade och stötte på hinder, och visst hade de inte de enkla förutsättningarna. De saknade tid och pengar, men viktigast av allt, de saknade ambitionerna och orken.

Jag fick redan i unga år ett jävlar anamma över mig. Jag skulle visa att man inte är sin barndom, att jag trots avsaknad av akademiskt skolade föräldrar, ett fattigt hem och avsaknad av ork, skulle klara mig bra. Drivkraften var inte att tjäna miljoner. Det var att tjäna tillräckligt med pengar för att leva ett drägligt och ekonomiskt bekymmersfritt liv. Och för att nå dit behövde jag satsa på mig själv. Jag bestämde mig direkt för att försöka bli bäst på det jag företog mig. Göra mig oumbärlig på alla arbetsplatser jag kom till. Och jag lyckades åtminstone göra mig så populär att jag aldrig saknat jobb.

Lärdomar jag också tagit med mig på vägen är att det inte bara räcker med att bli bäst på att fota, redigera, skriva texter eller vad man nu ägnar sig åt. Man måste också vara en god kollega, en ödmjuk medarbetare, en strävsam chef och en jäkel på att planera och organisera sin tillvaro för att få allt att klaffa mellan jobb och privatliv. Idag har jag balans i livet. Äntligen!

board-2434016_1920.jpg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s